lördag 28 februari 2009

Legat på latsidan..

Idag tog jag en välbehövlig sovmorgon, uträttade sedan lite ärenden i Birsta. Sedan kika jag på Kallas misslyckande, lite tråkigt att följa resten av loppet efter det..

Imorgon bär det av till Hudik, 10 km K masstart. Borde passa mig riktigt bra tycker jag, och lär väl få utmana hemmasonen och sverigeettan Jonsson på hans hemmabanor. Jag siktar iaf på att inte dra alltför många meter om jag ska ha någon chans, för att sedan komma med Northugspurten! Det verkar bli hårda och fina spår, perfekt!

Fick även erbjudande av herr Linell att komma ned till honom och Årsunda för att utmana självaste Emil Jönsson på 30 meter stakning, men det känns LITE långt att åka 50 mil tur och retur för 30 m stakning ;) Annars hade det varit skitkul!

JSM är ju på ingång, jag vill gärna ta med mig medaljer hem, och helst utav ädlaste valör! Har jag dagen kan jag vinna, marginalerna är små. Säsongen har varit över förväntan än så länge och jag hoppas på ännu en lyckad vecka under JSM.

Lev gött, för de hade jag tänkt göra i veckan! Uppladdningen mot JSM är startad..

MVH Anton

fredag 27 februari 2009

Sportlov..

Tjena, har nyss kommit hem till barndomshemmet i Sundsvall. Har ju precis fått sportlov vilket jag anser som riktigt skönt faktiskt, behöver verkligen ta igen mig ett litet tag från den psykiska stressen som skolarbete innebär..

Har precis genomfört en tyngre mängdperiod innan jag går in med lite mer fokus på fart nu inför stundande JSM, igår var det ett grönjävulskt jobbigt sprintrace med skidgym på Hallsta. Gubbarna vet hur de ska göra för att plåga oss och dem gör det bra. Morgonens pass gjorde sig iaf påmint och jag var väl inte alltför pigg, men titeln som tröttast går nog garanterat till herr Jonsson som inte riktigt var sig själv. Linell såg stark ut däremot, och det var just han som jag fick vika ned mig mot igår.

Imorgon blir det sovmorgon utav bara fasen och 3-mil med Kalla på det, slöa i övrigt blir det också på vilodagen. På söndag blir det masstartstävling i Hudik, ska bli kul!

MVH Anton

tisdag 24 februari 2009

Trubbel stoppar inte mig ?


Är inne i något utav ett oflyt nu, kroppen fungerar gått men går sönder lite här och där. Imorse var det dags igen, lyckades på något vis dra på mig en rejäl sträckning på stora breda ryggmuskeln. Inget allvarligt, går över på nåra dar var orden från chiropraktorn. Men de känns som om ja går omkring med en skärbräda på ryggen! Haha!

VM flyter på, jag själv var mycket imponerad över Södergrens lopp på dubbeljakten. Han var starkast och de kan ingen säga något om, men Northug vinner efter sin sykspurt. Ja kallade han för räkmackeåkaren vilket den gode Oscar var snabb att påpeka på sin blogg. Men sån är skidåkningen idag, och han orkar ju trots allt hänga Södergren innan han gör de rycket, de är helt sjukt vad de går undan. Motiverande, inspirerande och jävligt taggande att se!

Sprinten idag var väl inge vidare, ja hoppades på Jönsson, men det gäller att vara med hela vägen. Efter detta var tävlingen som redan avgjord för Hattestads del som fortsätter briljera.. frågan är hur duellen Hattestad vs. Northug skulle sluta?

MVH Anton

torsdag 19 februari 2009

Tiden går fort..

Ja dagarna närmast flyger förbi, i veckan har jag hittills hunnit med hela tre prov, förbannat drygt med pluggkväll efter pluggkväll efter pluggkväll, men de är livet. Vill inte gärna hamna efter och nu är jag tillbaka i fas efter mitt JVM äventyr.

Just idag har jag kört intervaller i winter wonderland, oroade mig för kylan om det skulle bli av -24 i byn, -15 på Hallsta som tur var. Solstrålarna stod som spön i backen och det närmare metern tjocka snölagretgjorde det hela mycket vackert. Några lager blått under skidorna och kanonfäste, körde först två stycken långa intervaller från tarmen hela vägen upp på lidberget. Det tog 13.55 och 13.35, körde sedan två stycken närmare 6 minutare på den övre delen av Lidberget. Linell och jag turades om att dra och det kändes bra i kroppen, finfina intervaller. Men min häl fick sig ett rejält skavsår på cirka 3x3 cm. Inte sköönt..

Ikväll så blir det allt annat än plugg iaf, detaljerna tar jag tag i senare. Först ska ja laga gó stor middag, behöver energi för två kommande dubbelpass dagar nu :)

tisdag 17 februari 2009

Vattenfall Cup i Ulricehamn..

Återigen framför burken i Sollefteå, här har man börjat vänja sig med kvicksilvret i botten. Tjugo minus just nu, bet ordentligt i kinderna på dagens pass faktiskt. Men de var vackert, mycket snö och fina spår. Men aningen kallt somsagt..

Helgen är jag nöjd med överlag, det började med sprint på lördagen för omväxlings skull. Gjorde ett bra kval tycker jag, tredje bästa tid, några tiondelar upp. Banan passade mig fint och kroppen kändes riktigt rapp. Kvartsfinalen blev rena sällskapsresan, jag och Johan Martinsson höll de andra bakom oss utan större problem. Sedan i semin la jag mig i rygg på ledarposition bevakade min plats, tog sedan mållinjen först för att kunna välja ett bra spår i finalen. Men de hjälper inte så mycket med bästa spåret när man gör en riktigt kass start, efter mycket om och men så var jag plötsligt sist och försökte förgäves kringla mig förbi. Men de ville sig inte idag, slutade med 5e plats efter spurtuppgörelse. Kändes som om jag hade mera i kroppen, men de tar vi på JSM istället.

På söndagen så kändes kroppen också i bra slag, gjorde ett bra lopp tycker jag. Men det var jämnt somfan, hade bara femton upp till pallen från min sjunde plats. Det är jag nöjd med, och återigen ett kvitto på att jag kan åka distans med. Nu känns det som om jag har etablerat mig där i toppen, vilket känns skönt när det vankas uttagning till nästa års juniorlandslag.

Efter en sådan helg så inkasserade jag 40 poäng i cupen, att lägga till mina andra 81. Det ger just nu en tredjeplats totalt, men det kan bli svårt att hålla då sprintarn Johan endast räknar sina 117 poäng på 5 tävlingar. Men allt kan hända och jag gasar hela vägen in i kaklet.

MVH Anton

söndag 8 februari 2009

JVM Praz de Lys..

Veckan blev inte alls som jag tänkt mig, jag var och är fortfarande i form. Det känner jag, men jag fick absolut inte ut energin ur kroppen. Vad det berodde på har jag lite olika teorier om..

Nummer ett; Höjden 1500 möh, trodde faktiskt inte att jag skulle känna den stora skillnad jag faktiskt kände, redan första dagen tänkte jag att det blir till att åka taktiskt. Återhämtningen var noll och syran kom tidigt, gick du för långt in i syraväggen så var du fast. Under tävlingarna kände jag verkligen av detta, gick bara någon minut innan syran började komma, även om jag tyckte att jag öppnade riktigt lugnt. Det var väldigt irreterande.
Får man säga en sak om höghöjd så är det egentligen dåligt av FIS att lägga ett större mästerskap där, jag menar att det är en pengafråga. Och vi i Sverige har inte budgeten till att acklimatisera oss på höjden innan tävlingarna, gör du då inte det så är du chanslös om du inte är en höghöjdåkare. Den norska truppen var på plats en vecka innan mästerskapet började och acklimatiserade sig, medan vi svenskar dök upp dagen innan tävling till Praz de Lys. Pratade också med norskarna och de sa att höjden var ett problem för dem de första 5-6 dagarna, men efter detta så kände de inte av det. Detsamma gäller ryssarna.

Körde även ett fartpass innan den sista dagens stafetter där jag inte var uttagen, då fungerade kroppen så sjukt mycket bättre igen..

Nummer två; Nervositet, innan sprinten var jag väldigt spänd. Jag fokuserade på fel saker och såg allt som den största tävlingen jag någonsin åkt. Visst var det också så, men vafan. Det är inget annorlunda mot ett vanligt KM hemma på ön, snabbast från punkt a till b vinner. Svårare än så är det inte.. Anspänningen är definitivt något som jag ska jobba vidare på.

Dock så måste jag ge en stoooooor eloge till vallarna, har haft riktigt bra skidor hela helgen. Tack så mycket! Tackar också alla som gjort det möjligt för mig att ta mig dit jag just nu är, allt stöd uppskattas verkligen och utan er skulle jag inte ha en chans.

Men det var inte bara negativa minnen jag tar med mig från Frankrike, en himla massa erfarenheter också. Framförallt om att tävla på höghöjd.
Nej, det är bara att bryta och komma igen, vilket jag också redan gjort. Nu ser jag fram emot Vattenfall Cup i Ulricehamn, jag har ju faktiskt 3e platsen i cupen för tillfället. Och distanserna i helgen passar mig riktigt bra. Dessutom hoppas jag inkasserna höghöjdseffekten lagom till tävlingarna..

" no pain, no gain.."