JVM Praz de Lys..

Veckan blev inte alls som jag tänkt mig, jag var och är fortfarande i form. Det känner jag, men jag fick absolut inte ut energin ur kroppen. Vad det berodde på har jag lite olika teorier om..

Nummer ett; Höjden 1500 möh, trodde faktiskt inte att jag skulle känna den stora skillnad jag faktiskt kände, redan första dagen tänkte jag att det blir till att åka taktiskt. Återhämtningen var noll och syran kom tidigt, gick du för långt in i syraväggen så var du fast. Under tävlingarna kände jag verkligen av detta, gick bara någon minut innan syran började komma, även om jag tyckte att jag öppnade riktigt lugnt. Det var väldigt irreterande.
Får man säga en sak om höghöjd så är det egentligen dåligt av FIS att lägga ett större mästerskap där, jag menar att det är en pengafråga. Och vi i Sverige har inte budgeten till att acklimatisera oss på höjden innan tävlingarna, gör du då inte det så är du chanslös om du inte är en höghöjdåkare. Den norska truppen var på plats en vecka innan mästerskapet började och acklimatiserade sig, medan vi svenskar dök upp dagen innan tävling till Praz de Lys. Pratade också med norskarna och de sa att höjden var ett problem för dem de första 5-6 dagarna, men efter detta så kände de inte av det. Detsamma gäller ryssarna.

Körde även ett fartpass innan den sista dagens stafetter där jag inte var uttagen, då fungerade kroppen så sjukt mycket bättre igen..

Nummer två; Nervositet, innan sprinten var jag väldigt spänd. Jag fokuserade på fel saker och såg allt som den största tävlingen jag någonsin åkt. Visst var det också så, men vafan. Det är inget annorlunda mot ett vanligt KM hemma på ön, snabbast från punkt a till b vinner. Svårare än så är det inte.. Anspänningen är definitivt något som jag ska jobba vidare på.

Dock så måste jag ge en stoooooor eloge till vallarna, har haft riktigt bra skidor hela helgen. Tack så mycket! Tackar också alla som gjort det möjligt för mig att ta mig dit jag just nu är, allt stöd uppskattas verkligen och utan er skulle jag inte ha en chans.

Men det var inte bara negativa minnen jag tar med mig från Frankrike, en himla massa erfarenheter också. Framförallt om att tävla på höghöjd.
Nej, det är bara att bryta och komma igen, vilket jag också redan gjort. Nu ser jag fram emot Vattenfall Cup i Ulricehamn, jag har ju faktiskt 3e platsen i cupen för tillfället. Och distanserna i helgen passar mig riktigt bra. Dessutom hoppas jag inkasserna höghöjdseffekten lagom till tävlingarna..

" no pain, no gain.."