Smärta är vekhet som lämnar kroppen..

10 km fritt, intervall start på en ganska hård bana brukar passa mig bra. Och visst öppnade jag loppet bra också från min position som förste startande. Ledning med cirkus sju sekunder efter två kilometer, men här började problemen. Jag kände hur mina ryggproblem gjorde mig kraftigt påminda, hela korsryggen låser sig och de blir en fruktansvärd smärta när man står i fartställning. Loppet gick vidare och jag hade ont, riktigt ont. Men jag lyckades hålla i tekniken och hade ledning med tolv sekunder i varvning, men ut på andra varvet slog det till ännu värre i ryggen. Bingen som jagade bakom började plocka sekunder och jag satsade på att göra en fin avslutning medans min lednings succesivt minskades. Fick sedan en baktid på att jag var sex sekunder efter när det återstod en kilometer, och de var fan bland de smärtsammaste jag varit med om. Även fast hälften var utför, men ja kötta satan och lyckades trots smärtorna kämpa mig i mål med hög fart. Sen var det bara att vänta på Bingen, som också han gjort en fin avslutning. Jag räknade sekunder och speakern likaså, men nog fasen hann han fram Bingen. Med två sekunders marginal! :D Bara gratulera Bingen till en fin triumf, jag är nöjd med de jag presterade med tanke på min rygg.

Imorn däremot är det revansch, sprintstafett på programmet. Passar mig som handsken, upplopp och allt. Och imorgon är jag hungrig, riktigt hungrig. Och med mina nya Casco brillor satsar jag på något Northugliknande... ;)

MVH Anton